Batman i kronologisk ordning del 17

0
15 timmar
by in Serier

The Many Deaths of Batman (Batman 433-435)

En kväll hittas Batman svårt skadad på en bakgata. Trots att han förs med ilfart till sjukhuset går hans liv inte att räddas. Nästa kväll dyker ännu en Batman upp död på ett hustak och senare ännu en i floden. När Jim Gordon börjar undersöka det hela pekar allt på att Bruce Wayne är mördaren!

The Many Deaths of Batman kan ses som kuriosa men den visar en del av Batman som oftast glöms bort i filmerna, detektiven. Bruce Wayne har inga superkrafter utan måste förlita sig på sitt intellekt för att övervinna sina fiender. Samtidigt är han fortfarande traumatiserad efter Jason Todds död och tvingas undersöka sitt eget förflutna för att hitta mördare. Serien öppnar snyggt med ett första kapitel där inte ett enda ord sägs. Mycket snyggt och effektfullt.

The Many Deaths of Batman känns okej, fokus ligger här på Jim Gordon och detektivarbete vilket inte är något fel. Vi får ytterligare inblick i Bruce Waynes historia och vad som formade honom under de år han tränade för att bli Batman. Kul också med en historia där Gordon är den som driver historien framåt och vi får se en mer handlingskraftig sida av honom. The Many Deaths of Batman är inte en av de mest minnesvärda serier jag har läst men den lägger viktiga bitar på plats för att bättre förstå personen Bruce Wayne och hans historia.

Recension: Hamilton – I nationens intresse

0
4 dagar
by in Film

Jag gillar Carl Hamilton och böckerna som Jan Guillou har skrivit. De känns som bra svenska spionromaner som visserligen är fiktiv men ändå baserad i en verklighet hur Sverige och omvärlden ser ut. Som om händelserna som beskrivs i böckerna faktiskt skulle kunna äga rum, det gillar jag. Samma sak med filmer, jag vill ha svenska filmer som känns svenska, som att de faktiskt kan äga rum här. Tänk, Mannen från Mallorca, Noll tolerans och ni förstår vad jag menar. Den nya Hamilton är ett försök att göra amerikansk action i Sverige och det fungerar dåligt.

Manuset är nyskrivet och har inget med boken I nationens intresse att göra. Hamilton infiltrerar en internationell liga som smugglar svenska högteknologiska vapen. Men när maskerad legosoldater slår till mot ligan tvingas han fly och vapnen försvinner. Ett par veckor senare kidnappas en svensk vapentekniker på gränsen till Somalia och det amerikanska säkerhetsbolaget Sectragon anlitas för en fritagning. Hamilton får dock följa med som observatör. Väl på plats inser han att Sectragon vet mer än de borde och både hans och vapenteknikerns liv kan vara i fara.

Hamilton - I nationens intresse verkar ha handlat mer om Persbrandts nya superkropp än hur bra filmen är. Knappast ett bra tecken. Inspirerade av Jason Bourne och James Bond försöker man göra en egen variant och skapa en modern svensk actionfilm. Det fungerar inte särskilt väl. Varför då? För att USA och Storbritannien är så mycket bättre på det att det märks hur mycket Sverige ligger efter. Och Persbrandt är ingen superatlet heller, snarare en Gunvald Larsson som knaprat ryssfemmor och tränat MMA. Och jag har lite svårt att svälja en svensk elitsoldat och spion som åker världen runt, snittar halsen av folk och jagar stulna vapen. Men det är också för att när jag ser svensk actionfilm vill jag ha en närvaro i filmen, jag vill kunna relatera till saker och ting som händer och känna att detta faktiskt skulle kunna ha hänt.

Kan man bortse från sådant får man i varje fall nästan två timmar av ett redigt försök till Hollywood-action av senaste mått, striderna är intensiva med snabba klipp. Persbrandt fungerar okej i den rollen som han ges men jag stör mig på att det känns som han kopplar på Gunvald-autopiloten och sedan kör. Inget engagemang från honom eller försök att nyansera karaktären. Det som Stellan Skarsgård lyckades så väl med, balansen mellan Hamiltons förflutna på den extrema vänsterns sida och hans nuvarande position och uppdrag är som bortblåst. Här är det bara hård agent som gäller rakt av. Jag antar att det är ett försök att visa en äldre, mer luttrad Hamilton men jag köper det inte.

Vad det gäller utgåvan är jag nöjd. Bilder på denna blu-ray ser riktigt fin ut. Detaljnivån finns där och kornen ser ut att vara intakta. Även färgerna är bra och svärtan är fin. Ljudet fungerar bra också, DTS-HD MA pumpas ut ur alla högtalare och man har jobbat bra med att skapa en mix som känns som vi befinner oss mitt i handlingen. Extramaterial består av en titt bakom kulisserna på engelska samt en musikvideo.

Betyg: 4/10

Recension: Kill List

0
6 dagar
by in Film

I normala fall hade nog en film som denna passerat mig helt förbi, men när Total Film gav den fem stjärnor och Mark Kermode utnämnde den till en av förra årets bästa filmer blev jag mycket nyfiken. Duger den åt Kermode borde den duga åt mig också tänkte jag.

Jay är före detta soldat och yrkesmördare. För åtta månader deltog han i ett katastrofalt jobb i Kiev som har lämnat honom oförmögen att arbeta. Han driver runt hemma och oroar sig över allt, driver sin fru till vansinne och vill inte inse att pengarna håller på att ta slut. Jay är både fysiskt och psykiskt instabil men när hans partner Gal erbjuder honom ett lätt jobb i Storbritannien tackar han ja. Tillsammans beger de sig ut på ett uppdrag där inget är som det verkar och som kommer att rasera hela deras värld.

Kill List blandar brittisk diskbänksrealism med skräck och det ockulta. Det är som om någon har blandat Ken Loach, The Wicker Man och A Serbian Film och detta har blivit filmen. Det är en film som lyckas skaka om mig, det är få skräckfilmer idag som får mig att känna obehag men Kill List lyckas. Den får mig att vända och vrida på mig i soffan och må dålig inombords. Jag ser mig själv inte som någon skräckfilmsexpert men jag har sett ett antal filmer i mina dagar och det krävs en del för få mig att känna obehag. Det är också en film där inte särskilt mycket förklaras utan vi får mer följa med på resan och dra våra egna slutsatser.

Det gör att det finns många saker i filmen som jag funderar på och allt är inte till hundra procent klart när filmen är slut. Men jag gillar det, Kill List är en film som tvingar mig att fundera på saker och ting. Framförallt slutet som är en vattendelare, vissa älskar det, andra hatar det. Jag lutar mer åt kategori två, det känns som att det blir lite för mycket av det ockulta och jag hade hellre sett en film med mer ”realistiskt” slut. Men samtidigt lämnar det saker och ting öppet för tolkningar och bjuder in att se filmen en andra gång. Det finns så många lager och saker och ting att analysera att Kill List nästa kräver att man är intresserad av film och nyfiken för att den skall fungera. Även om filmen inte var perfekt på något sätt och hade en hel del problem är det samtidigt inte en film jag kan skaka av mig och gå vidare ifrån. Och det är på ett sätt ett av de bästa betygen en regissör och film kan få. En varning är dock på sin plats, det förekommer grov våld i filmen som på inget sätt är Hollywood-glorifierat. Men klarar din mage av att se någon krossa fingrar med en hammare så tycker jag du skall se Kill List.

Betyg: 8/10

Recension: The Girl with the Dragon Tattoo

0
9 dagar
by in Film

Denna film har två saker emot sig. Jag är inte ett stort fan av David Fincher. Jag respekterar honom som duktig regissör och tycker att många av hans filmer är bra men jag dyrkar inte marken som han går på eller avgudar hans filmer. Och jag tycker att själva historien i Män som hatar kvinnor är rätt så trist. Det är full av klassiska stereotyper och ett slut som signaleras långt innan. Samtidigt är jag nyfiken hur en tekniskt duktig regissör tar sig an materialet och hur han porträtterar Stockholm.
Om vi tar Stockholm först är det tveksamt om filmen någon gång tar sig utanför tullarna. I Fincher värld verkar alla leva och agera runt Östermalm och Södermalm vilket är lite komiskt som svensk men jag kan se hur han gillade miljöerna, husen och fick det passa bra ihop i filmen. Fincher är noga med detaljerna i sina filmer och han slarvar inte här heller. Hela filmen andas Sverige och det känns verkligen som vi befinner oss på de platser som han visar upp. Även när han tar oss tillbaka 40 år i tiden så känns det som Sverige då och jag imponeras över hur bra han lyckas fånga känslan i filmen. Här imponerar The Girl with the Dragon Tatoo mycket på mig. Jag sugs in i filmen och miljöer.
Historien däremot är jag inte lika imponerad av. Fincher gör vad han kan med det hela för att göra det spännande och hålla tempot uppe och jag följer med i handlingen. Men det finns fortfarande sega bitar och jag stör mig på vissa logiska luckor. Kan också beror på att jag vet hur det slutar och redan sett den svenska versionen. Jag kommer ihåg att jag sögs in mer i handlingen och fann den mer spännande än jag gjorde denna gång. Det är nog också förklaringen till att jag inte faller lika mycket för denna film, bokens handling håller helt enkelt inte en andra tittning. Det som fungerade bra första gången och var spännande fungerar inte alls lika väl när jag vet vad som kommer att hända längre fram. Men det är inte Finchers fel utan mer att Stieg Larsson inte är den mästerförfattare som många vill få honom till.
David Fincher är en väldigt ojämn regissör i min ögon. För varje Seven finns det en Alien3, för varje Fight Club finns The Game. Oftast teknisk fantastiska filmer men ibland själlösa och tråkiga. Och han har en tendens att göra dem lite längre än de behöver vara. Jag beundrar Fincher när han får allt att falla på plats, som Zodiac, då kan han göra en andlöst spännande och fascinerande film utan att frossa i våld och blod. Men han verkar rätt så egensinnig också och när allt inte finns där blir det problem. Skådespelarna övertygar stort i de flesta roller. Rooney Mara är minst lika bra som Noomi Rapace i rollen som Lisbeth Salander. Daniel Craig fungerar också bra som Mikael Blomqvist. I biroller märks skådespelare som Christopher Plummer, Stellan Skarsgård och Robin Wright.

Denna blu-rayutgåva av filmen kommer inte göra någon besviken, Sony leverera rejält. Bilden är riktigt bra. Filmen är väldigt mörk i färgerna men ser fantastisk. Detaljer står verkligen ut. Ljudet lär inte göra någon besviken heller, bra tryck i alla högtalare. Men de små ljud glöms inte bort heller. Vad det gäller extramaterial kan jag inte klaga heller. Disk 1 innehåller bara ett kommentarspår men Fincher är en pratglad herre och har mycket intressant att dela med oss. På disk 2 får vi runt 4 timmar extramaterial som täcker i stort sett allt du kan tänka dig när det gäller inspelningen av filmen. Verkligen bra, genomarbetat och intressant material.

Betyg: 8/10

Tävling: Vinn Hamilton på dvd

0
10 dagar
by in Film

Dags för en ny tävling med Disney! Denna gång är det Hamilton som ligger i potten.

När den svenske underrättelseofficeren Carl Hamilton (Mikael Persbrandt) infiltrerar en internationell liga som stulit avancerade svenska GPS-styrda raketvapen utsätts de för en dödlig attack av en grupp legosoldater med okänd uppdragsgivare. Hamilton undkommer massakern, men rake terna är försvunna. De stulna vapnen dyker senare upp i samband med ett terroristattentat där en somalisk fredspolitiker dödas. Samtidigt kidnappas en svensk vapentekniker. Sveriges statsminister engagerar sig i fallet och går med på att anlita ett privat säkerhetsbolag för en fritagning – under förutsättning att en svensk observatör följer med – Carl Hamilton. Detta blir upptakten till ett livsfarligt uppdrag som tar Hamilton från Somalias karga ödemark till Ammans gator och Stockholms skärgård. Han måste göra det som krävs – i nationens intresse.

 

Tävlingen är enkel, maila till mig och berätta vem som du skulle vilja se som Sveriges superagent och varför. Bästa motiveringarna vinner. Sista datum för tävlingen är 18/3. Mailadressen är: par@wirdfors.se

Om du har otur och inte vinner kan du alltid köpa filmen på CDON.com eller discshop.se

 

Recension: The Big Bang Theory säsong 4

0
15 dagar
by in Tv

När det gäller komediserier är jag väldigt smal. Det är få serier som fungerar att se om flera gånger. För det mesta blir det en säsong eller två som jag köper om ens det. Serier som jag följde när de gick på tv, som vänner äger jag inte en enda säsong av. Det känns inte värt att gå tillbaka och se dem igen. Det finns bara en serie som jag äger alla säsonger av, världens bästa och mest välskrivna komediserier: Frasier.

Men nu finns det en serie till som vunnit mitt intresse, The Big Bang Theory, och av samma anledning, den är smart och välskriven. Och framförallt nördig. Det är nog det som väcker känslor i mig, när jag kan relatera till dåliga Star Trek-skämt och lama referens till obskyra tv-serier. Och så alla skämt om fysik som finns med också. Manusförfattarna har gjort ett bra jobb att kolla upp fakta och se till att den finns en verklighetsförankring i humorn. Och efter tre säsonger är de verkligen varma i kläderna.

Även om denna säsong inte är lika bra som den förra finns det gott om godbitar här. Sheldon är fortfarande kungen i serien och hans sätt att tackla olika situationer på är alltid lika roligt. Dock kan det bli lite för mycket av honom ibland och då blir han mer av en karikatyr än någon riktig person, det gör att humorn inte blir lika vass eller rolig. Som tur var kliver Leonard fram mer och blir den perfekta motvikten. Penny får vi se mindre av denna säsong vilket är synd för hennes karaktär behövs också som balans mot all nördighet.

I denna säsong blir Sheldons ”flickvän” Amy Farrah Fowler en del av den reguljära ensemblen. Spelad av Mayim Bialik mest känd för Blossom, hon hade kunnat vara en kvinnlig variant av Sheldon men Amy tar en helt annat tillvägagångssätt att tackla saker och ting. Med en akademiskt sätt kastar hon sig in saker och ting och undersöker dem.

Med allt detta sagt så är scenerna med Sheldon och Penny de bästa. Två världar som möts, oftast med stor komik som följd. Jim Parsons och Kaley Cuoco är två talangfulla skådespelare som klarar av att spela ut mot varandra. Som ni förstår är jag ett fan av serien och vill gärna se mer, detta är för mig vad komediserier skall vara, smarta, roliga och med bra skådespelare.

Betyg: 7/10

Recension: Dangerous Liaisons

0
18 dagar
by in Film

Les Liaisons dangereuses kom ut 1782 och har blivit filmad ett antal gånger där filmen från 1988 med Glenn Close, John Malkovich, och Michelle Pfeiffer är den mest kända och den vi skall titta närmare på här.

Filmen utspelar sig i Frankrike på 1700-talet, Vicomte de Valmont har ett rykte om sig att vara en förförare och fått otaliga kvinnor på rygg. Markisinnan de Merteuil är en rik änka som njuter av att skapa intriger och komplotter. För att hämnas på en före detta älskare ber hon Valmont att förare den 16-åriga Cecile de Volanges vars mamma har lovat hennes framtida make att hon är oskuld. Valmont tycker detta är för enkelt och föreslår ett vad, kan han lyckas förföra madam de Tourve får han en natt tillsammans med de Merteuil. Hon accepterar vadet och Valmont beger sig iväg för att utföra sitt uppdrag föga anande vart detta kommer att ta honom.

Dangerous Liaisons eller Farligt begär som den hette när den kom ut på bio i Sverige är ett kostymdrama av allra bästa sort. Här finns det gott om intriger, dubbelspel och lysande dialog. Christopher Hampton som skrev manus byggde detta på sin egen teateruppsättning av romanen och detta tror jag att var en viktig del varför det hela gick så bra. Många scener är i ett rum och har mycket dialog så skådespelarna får utmana varandra i sitt skådespel. Med skickliga skådespelare som Glenn Close, John Malkovich, Michelle Pfeiffer och Swoosie Kurtz blir det ett nöje att se dem agera mot varandra. Och då unga skådespelare som Keanu Reeves och Uma Thurman är bra i sina roller också. Både Close och Pfeiffer blev Oscarnominerad för sina roller. Close äger skärmen i varje scen hon är med i som den dominerande, kalkylerande de Merteuil en person som sedan länge har låst in sitt hjärta och slängt iväg nyckeln. En verkligen cyniskt porträtt av Close. Malkovich är intressant, i början fungerar han väl som förförare och rumlare. Men när han karaktär sedan faller för de Tourve fungerar det inte lika bra, Malkovich har svårt att övertyga mig. Men överlag så gör han sin karaktär riktigt bra. Pfeiffer har på många sätt den svåraste rollen om den kyska de Tourve som till slut faller för Valmonts charm. Men hon gör en bra balansgång och många av filmens bästa scener är faktiskt mellan henne och Malkovich. Men Stephen Frears skall ha mycket beröm också för hur han hanterar manuset och skådespelarna. Han låter dem stå i centrum och som en vis regissör håller han sig i bakgrunden och petar inte för mycket. Farligt begär håller fortfarande väl 24 år efter premiären och är helt klart en film som alla bör försöka se någon gång i livet.

Utgåvan är en blandad affär, bilden är riktigt fin men har sina problem. Då pratar vi framförallt om korn, inte för lite utan för mycket. Det märks tydligt att Warner inte har använt DNR vilket gör att i vissa scener blir det ett bakgrundsbrus för bilden blir för kornig. Färgerna saknar den riktiga lystern men i övrigt ser bilden bra ut. Ljudet är som man kan förvänta sig på en film med mycket dialog. I varje fall kommer musiken ut riktigt fint genom hela filmen. Extramaterialet består av ett kommentarspår med regissören och manusförfattaren samt filmens trailer.

Betyg: 8/10

Batman i kronologisk ordning del 16

0
24 dagar
by in Serier

Det var ett tag sedan jag skrev på denna nu men det är dags att försöka ta tag i mitt Batman-läsande, framförallt med så mycket spännande som kommer under de närmsta åren.

 

Blind Justice (Detective Comics 598-600)

1989 firade Detective Comics 600 nummer, ett minst sagt anmärkningsvärt antal. Så DC bestämde sig för att göra något speciellt för att fira detta. Det man gjorde var att man bjöd in Sam Hamm att skriva en historia åt. Sam Hamm är för den som inte vet det mannen som skrev manuset för den första Batmanfilm av Tim Burton. Hamm var ett stort fan av Batman och satte igång med stor entusiasm. Resultatet är en historia som både undersöker Bruce Waynes historia och ger oss en handling vi sällan sätt i en Batman-historia tidigare.

Batman har genom åren slagits mot en ett minst sagt färgstarkt galleri av skurkar men Hamm struntar i dessa och låter WayneTech vara boven istället. De håller på, utan Bruce Waynes vetenskap, att utveckla en illegal hjärnkontrollappart. När Bruce upptäcker vad som pågår på sitt eget företag och försöker ta kontrollen blir han anklagad för att vara en rysk spion och utsatt för en polisundersökning.

Samtidigt som Wayne brottas med att rentvå sitt namn så härjar en skurk vid namn Bonecrusher i staden. En skurk som är kontrollerad via WayneTechs apparat. När Wayne blir svårt skottskadad tvingas han själv använda samma apparat för att försöka besegra Bonecrusher. Ett beslut han kommer att ångra. Det som är intressant med Blind Justice är på hur många nivåer den utspelar sig på. Vi har Henri Ducard, Waynes mentor från hans tidigare år, vi har en syster som söker efter sin försvunne bror som jobbat WayneTech, vi har chefen på samma företag som styr allt och försöker ta kontrollen över företaget. Så förutom att rentvå sitt eget namn och skydda sin hemliga identitet måste Bruce Wayne försöka rädda sitt företag att glida honom ur händerna. Det är en stor och komplicerad handling med Hamm hanterar den med bravur.

Jag tycker att Blind Justice är lite förbisedd som serie. Det är inte den bästa Batman-historien jag har läst men den är bland de mest unika och har helt klart läsvärde.

Recension: Real Steel

0
34 dagar
by in Film

I en nära framtid har robotar tagit över i boxningsringen,2,5 meterhöga och 900 kilo tunga kan de dela ut betydligt mer stryk än människor och har blivit en succé. Den förre boxaren Charlie Kenton livnär sig numera som coach och hankar sig fram med diverse skrothögar. Han är inte särskilt lyckosam och inte blir hans liv enklare när han får reda på att före detta fru dött och han nu har vårdnaden om deras 10 årige son, Max. Motvilligt lovar han att ta hand om Max under sommaren. Men det visar sig att Max är lika fascinerad av robotboxning som sin far och tillsammans kanske de kan vända Charlie karriär.

Om det finns något inom film jag har svårt för är det moralpredikningar. Jag har inget emot moral och sunda värderingar, men jag vill inte få dem nedtryckta i halsen på mig när jag tittar på film. Real Steel är full av dem och den värsta sorten också. Den dålige pappan som inser sina misstag och försöker vinna tillbaka sin son. Självklart är han en avdankad loser med skulder upp till öronen men när han träffar sin son så börjar han inse sina misstag och vill göra rätt här i livet. Självklart finns det också en ond antagonist, här i filmen representerad av en rysk kvinna med obesegrad robot, som svetsar samman pappa och son ännu mer. Kommer de lyckas mot alla odds? Kommer de få en riktig relation? Kommer Charlie inse sina misstag och bli en bra pappa? Ja vad tror ni?

Boxningscenerna i filmen är dock riktigt bra, kanske beroende på att den gamle boxaren Sugar Ray Leonard var med och hjälpte till. Det ser faktiskt ut som robotarna boxas på riktigt. Och Hugh Jackman kopplar på sin största charm och fungerar i huvudrollen, till och med jag får motvilligt erkänna att denna typ av roll passar honom bra. Evangeline Lilly försöker få sin karriär att gå vidare efter Lost och spelar Charlie flickvän. En rätt så menlös roll. Även duktiga Hope Davis har en mindre roll i filmen. Regissören är Shawn Levy, mest känd för filmer som Fullt Hus, Rosa Pantern och Natt på museet. Mest harmlösa familjekomedier alltså och det märks här. Allt är tillrättalagt och smågulligt, det finns inga problem som inte kan överkommas och i slutet så har Charlie och Max funnit varandra. Det fungerar säkert för många men inte för mig.

Vad det gäller utgåvan finns det inte mycket att klaga på när det gäller ljud och bild. Disney levererar som vanligt och Real Steel ser mycket bra och låter underbart. Ännu en film att använda som referens. Extramaterial är det dock inget speciellt med, några minidokumentärer fulla av luft, bortklippta scener samt bloopers.

Betyg: 4/10

Recension: Game of Thrones

3
37 dagar
by in Tv

Hype kan vara det bästa och det sämsta som kan hända. Det kan skapa ”buzz” och locka folk att se filmen/tv-serien. Men det kan också sänka det hela om den inte lever upp till förväntningarna. Heroes en ett bra exempel på en serie som hade extremt mycket hype som den aldrig lyckades leva upp till. Det fanns ett potential där som aldrig förverkligades. Så kommer Game of Thrones att lyckas överleva eller kommer den krossas under alla förväntningar?

För er som inte vet bygger Game of Thrones på romanserien Sagan om is och eld av författaren George R.R. Martin. Det hela utspelar sig på kontinenten Westeros och i fokus för historien står Eddard Stark. Han bor uppe i Winterfell och ombesörjer skötseln av den norra delen av kungariken. En dag når han av nyheten att hans mentor Jon Arryn har dött. Arryn var även kungens högra hand och han är nu på väg upp till Winterfell för att be Eddard att ta över den positionen. Samtidigt smider Viserys Targaryen exilprins till den förre kungen sina planer att åter ta över makten i Westeros. Och så börjar intrigerna.

Det är inte lätt att skriva en recension om Game of Thrones. Dels har serien en väldigt tjock handling med många karaktärer och händelser och dels mår serien bra att du inte vet så mycket när du ser den. Och som så många av HBOs serier räcker det inte med att se ett avsnitt eller två, nej för att riktigt uppskatta serien och komma in i den måste du ge den minst en säsong. The Wire är ett bra exempel det var först efter två säsonger som man började första vart alla pusselbitar skulle sitta och serien gick ifrån bra till ett mästerverk. Samma sak tror jag det blir med Game of Thrones, du måste ge serien ett par säsonger innan man greppar allt. HBO själva har lagt upp en hemsida för att hjälpa tittarna med alla karaktärer, platser och handlingar. Denna viewers guide skvallrar om att Game of Thrones inte är en serie du slötittar på i soffan, nej det är en serie som kräver att man som tittar hänger med.

Men om du gör det så kommer du bli rikligt belönad. För detta är en serie som lever upp till sin hype och är minst lika bra, spännande och intressant som alla säger. Det har förekommit en del kritik när serien kom över hur kvinnor porträtteras, bilden av den lyckliga horan och så vidare. Jag kan förstå kritiken till viss del, det är väldigt mycket sex i serien och många kvinnor verkar villiga att hoppa i säng med vem som helst. Men det finns gott om starka individuella kvinnliga karaktärer också som vill gå sin egen väg och har sina egna motiv. Helt klart är det så att Game of Thrones är en komplex serie och man måste gräva djupare än det som finns på ytan. Har du inte gett den en chans ännu föreslår jag att du gör det på en gång.

Och det finns inget bättre sätt att njuta av serien än att äga den på blu-ray. Warner och HBO lyckas verkligen göra en superb utgåva för en superb serie. Bilden är fantastisk, det finns inget annat ord för det hela. Allt för ofta idag används superlativ för att beskriva bild och ljud på blu-ray men jag kan inte använda annat här. Jag var hänförd över hur bra kvalité det var. Extramaterial är lika rikt det, flera kommentarspår, guider till episoderna, en guide till Westeros och ett antal minidokumentärer.

Betyg: 10/10

Next »
Go to Top